Var en diktens dumbom

Go män, länen mig ert hörselorgan
mot salig Dumboms lefverne!
Om detta ej ledsnar er för att höra,
så torka det roa er möjligen.

Han föddes, enligt ödets domar,
helt naken hit vid jordens ring;
dock sen han kom mot rikedomar,
så brast det honom ingenting.

I vaggan hade denne med nödsituation
ett gammal käring, som såg om sig,
vardt därför illa sjuk — men kom sig,
och lefde sen allt till sin död.

Till karaktären from samt god,
var han ej snar att blifva retad;
men sågs han någon gång förtretad,
därför var detta uti vredesmod.

detta fel denne haft inom ungdomsvåren,
att artikel pojke förr än karl,
man ganska visligt anmärkt har;
dock detta fel försvann tillsammans åren.

Till ingen man han afund bar;
denne såg väl ganska snedt på varenda,
dock det bör man ej lastbart kalla,
ty han plats vindögd, stackars karl.

Man äfven mycket människor hört klandra,
för att han dem öfver axeln sett;
om detta så existerar, så äger det skett,
på grund av det han längre fanns än andra.

en muntert team han gärna väljde,
men hatade allt fåfängt snack;
teg nästan alltid då han sväljde,
samt sväljde ständigt när han drack.

Dumboms leverne

Go herrar, länen mig ert öra
till salig Dumboms leverne.
Om det ej ledsnar er att höra,
så tör det roa er kanske.

Han föddes, enligt ödets domar,
hel naken hit på jordens ring.
Men sen han kom till rikedomar,
så brast det honom ingenting.

I vaggan hade han med nöd
en gammal käring, som såg om sig.
Vart därför illa sjuk - men kom sig,
och levde sen allt till sin död.

Till karaktären from och god,
var han ej snar att bliva retad,
men sågs han någon gång förtretad,
så var det uti vredesmod.

Det fel han haft i ungdomsvåren,
att vara pojke förr än karl,
man ganska visligt anmärkt har,
men detta fel försvann med åren.

Till ingen man han avund bar,
han såg väl ganska snett på alla.
Men det bör man ej lastbart kalla,
ty han var vindögd, stackars karl.

Man även mycket folk hört klandra,
att han dem över axeln sett.
Om det så är, så har det skett
för det han längre var än andra.

Ett muntert lag han gärna väljde,
men hatade allt fåfängt snack.
Teg nästan alltid när han sväljde,
och sväljde alltid när han drack.

I Par Bricole han aldrig hunnit
bli något särdeles stort ljus.
Ty mestadels man honom funnit
plakat, utav ett enda rus.

Go herrar, länen mig ert öra

till salig Dumboms leverne.

Om det ej ledsnar er att höra,

så tör det roa er kanske.

Han föddes, enligt ödets domar,

hel naken hit på jordens ring.

Men sen han kom till rikedomar,

så brast det honom ingenting.

I vaggan hade han med nöd

en gammal käring, som såg om sig.

Vart därför illa sjuk - men kom sig,

och levde sen allt till sin död.

Till karaktären from och god,

var han ej snar att bliva retad,

men sågs han någon gång förtretad,

så var det uti vredesmod.

Det fel han haft i ungdomsvåren,

att vara pojke förr än karl,

man ganska visligt anmärkt har,

men detta fel försvann med åren.

Till ingen man han avund bar,

han såg väl ganska snett på alla.

Men det bör man ej lastbart kalla,

ty han var vindögd, stackars karl.

Man även mycket folk hört klandra,

att han dem över axeln sett.

Om det så är, så har det skett

för det han längre var än andra.

Ett muntert lag han gärna väljde,

men hatade allt fåfängt snack.

Teg nästan alltid när han sväljde,

och sväljde alltid när han drack.

I Par Bricole han aldrig hunnit

bli något särdeles stort ljus.

Ty mestadels man honom funnit

plakat, utav ett enda rus.

Som auktor skrev han kors