Ortografi läran om ordens rätta stavning

Ortografi

Ortografi (även rättskrivning), till grekiskaorthos 'rät, rätt' och graphein 'skriva', handlar om stavning, interpunktion, bruket av versaler och gemener, avstavning samt särskrivning.[1] stavningslära kan oftast direkt översättas med skriftspråk och ej sällan tillsammans stavning. Man kan även med termen avse relationen, "samspelsmönstret", mellan ett språksgrafem (skrivtecken) samt dess fonem ("språkljudsenheter"), tryckaccenter och tonaccenter med mera. I finskans ortografi dubbeltecknas till modell lång vokal, medan därför ej existerar fallet inom svenskans stavningslära. För varenda språk likt har enstaka skrift finns regler på grund av hur talspråket ska överföras till skriften, och därför har varenda skriftspråk sin egen stavningslära. Ibland finns olikheter inom ortografin mellan olika länder som besitter samma tungomål. Ett modell är engelskt skriftspråk, var vissa skillnader beror vid i vilket land språket skrivs. inom engelska inom Gamla världen, Australien samt Nya Zeeland[2] skriver man till modell harbour, labour, medan man i framför allt inom USA samt Kanada[3] skriver harbor, labor.

Djupa samt grunda ortografier

[redigera | redigera wikitext]

Bland fonografiska (ljudbaserade) skriftspråk, som svens

  • ortografi läran om ordens rätta stavning

    • Svensk ortografi

    Svensk ortografi är läran om svenskansskriftspråk. Ordet ortografi kommer av grekiskaorthos 'rät, rätt' och graphein 'skriva'. Svensk ortografi handlar bland annat om rättstavning och om förhållandet mellan skrift och uttal (svensk fonologi). Varje skrivet språk har en speciell ortografi som på olika sätt under tidens gång har anpassats för att representera just det språk den är avsedd för. För svensk ortografi är framför allt Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) normerande. Balansen mellan att beskriva språket och att vara normerande har växlat mellan åren.[1]

    Inom ortografin kan man urskilja tre olika principer: Fonologiskt orienterad (ljudinriktad) stavning, morfologiskt inriktad stavning och traditionell stavning. Under det svenska skriftspråkets historia har dessa principer tillämpats i växlande omfattning. Svenskans stavning var länge oreglerad, men från och med senare delen av talet försökte man alltmer reglera hur språket skulle stavas. År utgav Carl Gustaf af LeopoldAfhandling om Svenska stafsättet på uppdrag av Svenska Akademien. Avhandlingen skulle på grundval av den tidens skriftspråk försöka få till stånd en mer e

    Wikipedia:Utvald artikel/Svensk ortografi

    Svensk ortografi är läran om svenskans skriftspråk. Ortografi handlar bland annat om rättstavning och om förhållandet mellan skrift och uttal. För svensk ortografi är framför allt Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) normerande. Balansen mellan att beskriva språket och att vara normerande har växlat mellan åren.

    Inom ortografin kan man urskilja tre olika principer: fonologiskt orienterad (ljudinriktad) stavning, morfologiskt inriktad stavning och traditionell stavning. Under det svenska skriftspråkets historia har dessa principer tillämpats i växlande omfattning. Svenskans stavning var länge oreglerad, men från och med senare delen av talet försökte man alltmer reglera hur språket skulle stavas. År utgav Carl Gustaf af Leopold Afhandling om Svenska stafsättet på uppdrag av Svenska Akademien. Avhandlingen skulle på grundval av den tidens skriftspråk försöka få till stånd en mer enhetlig stavning, men med sin grund i traditionen. Men Leopold ville också skapa en för svenskan mer ljudenlig stavning av franska lånord, till exempel konnässör istället för connaisseur. Även när det gällde morfologisk stavn