Vad gör basiska ämnen
Syror och baser är jonlösningar. Flera baser är fasta ämnen som behöver spädas för att bli en jonlösning.
Kort repetition om syror och baser:
pH-skalan mäter hur surt eller basiskt något är. En neutral lösning har pH 7. Lösningar under pH 7 är sura och över pH 7 är basiska. För varje steg på skalan ökar/minskar surheten med gånger
Baser och syror delas upp i starka och svaga baser respektive syror. I starka syror delas alla molekyler upp i joner när de löses med vatten och frigör många vätejoner, H+. Svaga syror delas bara delvis upp till joner vid kontakt med vatten. Samma sak gäller även baser med skillnaden att de frigör hydroxidjoner OH–. Det är stor skillnad i pH mellan svaga och starka syror/baser.
Neutralisation &#; Blandar du en syra med en bas kommer du att få en neutralisation, d.v.s. att pH-värdet närmar sig 7.
De starka syrornas joner är:
Det är vätejonen, H+ som gör något surt. Ju fler vätejoner, desto lägre pH. På bilden syns hur saltsyra delat upp sig. Det kallas protolys när vätejonen lämnar syran.
Bild: Oskar Uggla / UgglansNO©
I bägaren finns också många vattenmolekyler.
De starka basernas joner är:
Det är hydroxidjonen,
Syror
En syra existerar en substans som ökar koncentrationen från H+ joner i ett vattenlösning. Syror har förmågan att åtgärda upp oädla metaller samt är allmänt frätande.
En standardreaktion för ett syra (till exempel saltsyra löst inom vatten) är:
H2O + HCl ⟶ H3O+ + Cl-
H3O+ kallas oxoniumjoner och detta är dessa joner likt ger vattnet dess något som är surt i smak eller att vara på dåligt humör egenskaper. Högre koncentration från H3O+ inom vattnet innebär lägre pH-värde.
Protolysering och deprotonering
När en syra avger ett proton mot ett annat ämne, säger man för att syran äger genomgått protolys eller deprotonering. Det existerar också rätt att förklara detta liksom att syran är protolyserad eller deprotonerad.
Syrors egenskaper
En syra har frätande egenskaper då koncentrationen från H+ existerar tillräckligt upphöjd. Detta beror på för att protonövergångar mot det reagerande materialet bryter ned alternativt ökar dess vattenlöslighet.
På tungans yta finns receptorceller såsom kan uppleva av koncentrationen av H+, vilket utför att oss kan uppfatta den något som är surt i smak eller att vara på dåligt humör smaken hos det oss äter.
Starka syror
När man löser en kraftfull syra inom vatten avger de flesta syramolekylerna sina protoner mot vattnet. modell på starka syror inkluderar väteklorid (saltsyra) med kemisk formel HCl, svavelsy
Bas (kemi)
Inom kemin är baser en grupp kemiska föreningar med i allmänhet lutaktig smak, som har förmågan att uppta vätejoner varvid de i en vattenlösning ger ett pH-värde över 7, eller mer allmänt, ge bort elektronpar. En sådan lösning kallas basisk, eller alkalisk. Starka baser är frätande. Baser som är lösliga kallas alkalier om de innehåller och släpper ifrån sig hydroxidjoner (OH–) kvantitativt. Styrkan av en bas kan relateras till dess baskonstant.
Olika teorier för syra-basreaktioner har definierat baser på olika sätt. Den äldsta Arrhenius-teorin definierar baser som hydroxidjongivare,[1] vilket bara går att applicera på alkalier. Enligt Brønsted–Lowry-definitionen är en bas en protonacceptor (vätejonsacceptor), medan Lewis mer allmänna teori definierar baser som elektronparsdonatorer, också kallade nukleofiler. (Lewis definition innebär att också andra ämnen än protoner kan räknas som syror.)[2]
Baser kan ses som den kemiska motsatsen till syror. En reaktion mellan en syra och en bas kallas för neutralisation, framför allt i äldre teorier, medan Brønsted-Lowry-teorin föredrar att tala om protolys eller protonöverföring. Baser och syror ses som motsats